Recensioner

• »Publiken består främst av äldre dansanta par, en del av dem hittas på söndagseftermiddagarna på Mälarsalen. En lek som förekommer där och inte faller alla på läppen är Damernas tjuv som bygger på att damerna står med tindrande ögon beredda att hugga tag i någon karl och sno honom för den kvinnliga danspartnern. Om man lärt sig dansa tävlingsdans hos de stora potentaterna, så blir man garanterat stulen, nästan våldtagen. De kastar sig lystet över riktiga dansare och vill ha sina upplevelser, och blir störtsura om man inte dansar throwaway oversways, telespin, curved back feather, helst komplicerade A-klassfigurer. Att inte ge järnet och köra på max anses som ett etikettbrott och de frustar förtjust och börjar konversera om hur det var när de var unga - och då dansade man minsann, men man hann ju inte med så mycket, man hade ju "barna" och fattigt. Men nu jädrar anacka är man glad pensionär och ger järnet.

  Tar man det här med en klackspark, så är det faktiskt mysig och trevligt, och åldringrna har hajat det där med dansriktningar och att man inte skall krocka och så, för det lärde de sig på Vinterpalatset och under Thore Erling på Skansen och så. Det är mycket disciplinerat. Orkestern består ofta av två man med något slags musikmaskin som låter som en hel orkester. Ovanligt bra, i förekommande fall en enda stackars man som låter som en hel orkester. Tango. la Paloma och hela köret. Man får känna sig som gammal på nytt, rask yngling som man är. Det är absolut värt ett besök om man har en eftermiddag "att slå ihjäl" i Stockholm. Är man mycket dansant och i lägre ålder (runt 43) så tar de äldre damerna väl om hand om en sådan karl och han får inte sitta en enda dans.»

  -- Bill Leksén, maj 1997